För två år sedan hängde Elisabeth Källblad upp en bild på en fototillställning med namn Fotografi För Välfärd. De var utomhus, precis som vi kommer vara idag när vi nålar fast bilder på fotoplanket i Skövde.

Eller, nåla fast kanske inte är tekniken vi använder oss av för att få upp de där bilderna. Jag har varit inne på att bara spika upp dem, men det är ju lite misshandel och kan man låta bli att skada bilderna är det väl bra. Det var då jag kom att tänka på Fotografi För Välfärd, så jag letade upp bilderna och upptäckte, jaha; snören och silvertejp.

Så nu ska jag lite hastigt och lustigt montera fotona på hård pappskiva, tack och lov att mamma är bildlärare så vi har sådana hemma. Spik och hammare kan jag nog leta fram här, så att jag får upp snöret, silvertejp däremot är det värre med... Men det måste ju gå att få tag på i Skövde, eller om någon annan där har tänkt som jag och har det med sig.
Eller så spikar jag bara upp skiten.

Jag tycker lätt att om du har vägarna förbi Skövde, närmare bestämt Boulognerskogen, idag så kommer du dit! Har du inte möjlighet så får du väl se mina bilder senare ^___^
Inga blogginlägg från min sida idag då? Joho då. Man har väl inte fixat med en sådan här funktion bara för att inte använda den!

Edit: Det blir nog inga inlägg idag ändå, jag hinner inte xD

I alla fall snart på min vägg. Det blir bra!

Bredvid på golvet ligger Milton och Diana. I morgon spikar jag upp dem på ett plank, men just nu håller jag på att platta ut dem. Bibeln är bra till mycket!

Godnatt! :D

Tre duktiga, unga fotografer med egna uttryckssätt. För poetiska, melankoliska dagar.

radiosong.blogg.se
bohemerochpoeter.blogg.se
thecompletetruth.blogg.se

Thecompletetruth har dessutom en riktigt bra design för sitt syfte. Att presentera en massa sköna bilder, vill säga. Snygg är den också!

Jag har förut skrivit om fotoplanket i Skövde, och det är mina helgplaner. Men vädret blir ju så där, enligt SMHI. Regn på lördag eftermiddag och söndag förmiddag.

Så, jag har tre A3-bilder att ställa ut, och de behöver skyddas. Diverse konstiga idéer har flanerat i mitt huvud idag, paraplyer, plastpåsar, plastfolie... Jag funderade rätt länge på sopsäckar som man får sticka in huvudet i för att se bilderna; där kan vi verkligen prata om att man får titta privat på bilderna, utan störande moment från omgivningen, något som jag anser skulle vara positivt när det gäller mina bilder. Bristen på ljus är dock ett problem... Att få folk att sticka huvudet i en sopsäck är nog inte så lätt det heller.

Laminat eller ramar känns som de mest verklighetsförankrade planerna. Men allt känns så overkill, jag vill bara komma dit, spika upp mina bilder, och chilla.
Varför har man aldrig bra väder när det behövs? Svaret är att det har man ibland, man tänker bara inte på att vara tacksam över det då. Sigh.

Även om vädret blir dåligt så blir sällskapet bra, tror damen på bilden a.k.a Anna kommer med, förhoppningsvis även Ingrid, och det lät som att John också hänger upp lite bilder. Ser fram emot det!

Många säger att i bloggsammanhang är kvantitet viktigare än kvalitet. Flera inlägg per dag ska det vara om man vill komma någon vart, så att läsarna ofta får nytt.

Allt det där är nog bra, men att skriva sina fyra inlägg på en tvåtimmarsperiod varje eftermiddag är väl inte riktigt optimalt. Nu i sommar går det an men när skolan börjar igen blir det här med inlägg mitt på dagen något svårare. Om man inte gör som Wero och skriver anteckningar med ena handen, blogginlägg med den andra (;

Men, det finns en annan lösning; att skriva inläggen när man har tid att skriva dem, och låta dem publiceras senare. Tommy K Johansson tipsar bloggare om det och lite annat.
Skulle jag ha bloggat med hjälp av ett bloggverktyg så skulle det väl inte varit några bekymmer, då de har inbyggda funktioner för att välja publiceringstid. Nu har jag dock som bekant kodat ihop bjurdell.se själv; vilket bara innebär att jag fått koda en sådan funktion själv också.

Tekniken i sig är det enklaste man kan tänka sig. Sidan kollar av vad klockan är, och om blogginläggets tid är senare än så, så kommer blogginlägget inte att visas; det hämtas inte ens från databasen. Ganska logiskt!
Dessutom lade jag till ett textfält för datum i mitt publiceringsverktyg. Lämnas det tomt så blir det som vanligt, inlägget får den aktuella tiden.

Om det här inlägget har tiden 09:50 exakt, så har jag lyckats!

Det är lustigt det där, med att tid är relativt. För två månader sedan träffade jag Hugo, och det känns som en evighet sedan. Det känns som att jag känt honom i en evighet också, så det stämmer ganska bra.
Men hur sjutton kan i så fall en evighet gå så fort?

Dessutom är det drygt tre veckor kvar tills vi träffas igen. Jag kan slå vad om att de tre veckorna kommer vara några av de längsta i mitt liv.

Men tanken med det här inlägget var inte att grubbla över begreppet tid. Om du blev besviken kan du läsa om tid här.

Tanken var att i bästa attention whore-anda säga ett stort offentligt tack. Hellre två extremt korta månader med dig än två evighetslånga utan dig, Hugo.
(Fast ännu hellre två evighetslånga med dig. Se till att komma hem snart! .__.)

Jag följer Blondinbellas blogg. Tror knappast att jag tillhör huvudmålgruppen. Jag finner det dock fascinerande med en blogg av den storleksordningen, eller snarare med trafikens storleksordning. Runt 400 000 läsare varje vecka kanske inte är så mycket om man tänker hela populationen, men hennes påverkan på 14/15-åriga tjejer... Där pratar vi.

Och sedan är hon ju kul, driftig. Följer man en personlig blogg tillräckligt länge blir man personligt intresserad; Bella är min kompis nu, jag känner henne! Det är så vi tänker, vi som läser, och det är det hennes företag dragit in 300 000-400 000 kronor i annonspengar på, per månad. Så hette det i alla fall i början av 2009.

Men enligt DN tjänar Blondinbella inte så mycket som hon uppgett. Efter 1,5 år ligger hennes månadsomsättning istället på ett medel av 26 000 kr. Jag orkar inte rabbla siffror för dem hittar ni hos DN, men efter skatt blir det 7 000 kr i månaden.
Så nu rapporteras det oh noes, bloggbubblan sprack från vissa håll, medan andra, t.ex. TDH menar att det har den inte.

Jag tycker inte att annonser är the way to go när det gäller att tjäna pengar på bloggar. Och har jag någon kunskap om det egentligen? Nej. Men annonser är fult. Om alla vore som mig skulle det inte fungera alls, för ingen skulle någonsin klicka på dem. Vad extremt läcker till exempel Blondinbellas blogg skulle vara om någon duktig webbdesigner typ fantastiska Meagan Fisher fick göra om den, utan annonser!

Bloggar är hur bra som helst när det kommer till nätverkande, kontakter, att göra sig ett namn. Och därifrån kan det leda var som helst. Jag tror det är varumärkesbyggandet man ska satsa på, inte fjuttiga annonspengar.

Det gäller ju även för Blondinbella. Annonsförsäljningen är bara en mycket liten del av kakan. Isabella har två andra företag också, som inte har direkt anknytning till bloggen men marknadsförs där. Enligt Blondinbellas pappa kommer hon därmed att dra in aaaaningen mer pengar än 7 000 i månaden.

Inte med bloggen. Men tack vare bloggen.

För typ 2 år sedan köpte jag min Lillbok. Det är namnet på min externa hårddisk på 320GB. Då kostade den 1 500 kr. Ett år senare ungefär köpte jag min Storbok, på 750GB, för 1 500 kr. I våras köpte jag en liten Passport på 320GB, för 1 300 kr.
Det känns lite lustigt att, när jag köper 1TB-hårddisk, så är den den billigaste jag någonsin köpt... Drygt 950 kr inklusive moms och frakt.

Anledningen till detta nya köp är egentligen inte att min Storbok är full, vilket den i och för sig snart börjar bli, utan att jag behöver bli bättre på säkerhetskopiering. Jag börjar få digitalnojja på riktigt här, allt är bara ettor och nollor och kraschar diskarna försvinner allt. ALLT.

Det var Magnus Fröderbergs ledare i senaste Kamera & Bild som fick mig att ta tag i saker. Men gah, det är inte lätt att ha dubbla kopior på allt om man inte har pengar. Stort problem!

Jag tänkte i alla fall sätta mig idag och dels sortera ut de bästa bilderna som jag även ska spara på någon webbserver, dels radera värdelösa bilder. Fast det här med värdelösa bilder är väldigt otäckt, för när det gäller de bilder jag ansåg värdefulla respektive värdelösa när jag först började fota så är rollerna ofta de omvända idag...
Men lugn, det här ska inte bli en ny ordspya om bilders värde.

Min tanke är i alla fall att fylla någon av diskarna med sådant som jag absolut vill ha kvar, och sedan ställa den någonstans där den inte skadas om vårt hus brinner ner.

Printa ut A4 kanske inte heller är en dålig idé... Men då vill jag lagra dem på något trevligt sätt. Undrar om det finns album för A4?

När det gäller bilder, så är jag en allätare. Jag tycker både Jens Assur och Bob Martin tar mer eller mindre intressanta bilder, och det gäller för fotografer ur de allra flesta genrer. Alla områden har liksom något att säga, leder min tanke framåt till nya insikter och åsikter. Det är det som är det härliga med att betrakta bilder, så där hardcore, och inte bara titta. Att låta sig bjudas med in.

Jag trodde att jag i alla fall kommit underfund med en sak om min bildsmak, och det är att trädgårdsblommor inte är intressanta. Men naturligtvis är världen inte så svart och vit, även fast det vore enklare.

Sanningen är väl den, att blommor är föremål, objekt. Precis som andra föremål har de vissa inneboende attribut som medför känslor; de har färg, form, karaktär, de växer, de lever. Någon kanske ser en solros och en hel barndomssommar kommer tillbaka, och i så fall är det ett attribut, om än ett mycket personligt sådant.

Men det här gäller inte enbart blommor, det gäller allt. Hus, glasögon, tekokare, varumärken...
Hur som helst så känns det som att vissa har en förkärlek för att fota blommor och dylikt, säkerligen pga. attributen färg och form... Det blir mycket sådant på bild när man fotar blommor. Det blir fint, helt enkelt, en väldigt basic, okomplicerad skönhet. Färg är trevligt. Det har vi människor tyckt länge.

Men när en bilds värde byggs helt på budskapet att blommor är fina, som på den översta bilden, då tar min hjärna in det på två sekunder, och börjar sedan vandra vidare och tänka på andra saker. Där försvann mitt intresse. Ge mig ett dokumentärfotografi att fundera över, snälla.

Jag kan gott säga att det fanns en tid då mitt intresse i alla fall var större, och det var när jag fortfarande var ytterst imponerad av systemkamerornas bildkvalitet. Även om blommor inte var mer intressanta då, så var de där färgerna och skärpan väldigt tilltalande och häftiga. Väldigt basic budskap även här, "kameran är bra", så det var inte så mycket bättre.

Vad jag tänkte komma till är att blommor är lite underskattade av mig. De är, i stort sett, bara prylar, och om man som fotograf fotar en pryl rakt upp och ner, och bygger hela sin bild på att det är en viss pryl med i bilden, så hänger allt på vilka attribut prylarna har, vilka associationer prylarna ger mig som betraktare.

Blommor är inte ointressanta i sig, de används på ett ointressant sätt; Om man skulle ta en kamera med makroobjektiv, och gå in för att fota en tekokare, bara rakt på, och koncentrera sig på att sätta skärpan på precis rätt ställe och allt sådant där, så tvivlar jag på att bilden skulle bli mer intressant än en blombild. Men det finns ingen som tar makrobilder av tekokare. Inte tillräckligt färgglada, perhaps?

Blommor är finare än tekokare, visst. Men intressenivån för mig ligger ungefär likadant. Det finns de som känner annorlunda, som får andra associationer av makrobilder på blommor, och det är så det är. Jag tycker om så många konstiga bilder som den stora allmänheten inte tycker har något större värde, och det är så det är.

Man kan göra intressanta blombilder också. Det handlar för mig om att fatta att blomman inte är intressant i sig, det är situationen jag sätter den i, mitt arrangemang och kompositionstänkande som kan göra bilden intressant.

Hade alla läst Göran Segeholms bok Konsten att ta vinnande bilder, så hade jag använt begreppen innehållsvärde och formvärde. En makrobild på en blomma har inget innehållsvärde, men som fotograf kan man tillföra bilden ett formvärde. Och för mig skiljer sig inte blommorna från några andra föremål i den här frågan. Det krävs nåt mer än bara själva prylen, annars är det inte intressant.

För de som gillar att tänka kring bild och framför allt bildvärde så är i alla fall Konsten att ta vinnande bilder väldigt bra.

De senaste två-tre dagarna har jag tjänat ihop ett drygt studiebidrag på bokföring och programmering. Trevligt, och behövligt med tanke på att nästa studiebidrag inte kommer förrän i slutet av september...

Och så har vi en födelsedag att räkna in också. Det känns som att jag kommer överleva.