Jag sitter här och filar på sidan. Nyheterna är:

Bättre navigation 1
Nu har vi sidnummer istället för bara "Nästa" och "Föregående".

Bättre navigation 2
När man är inne och kollar på de enskilda inläggen kan man komma vidare till nästa inlägg direkt, istället för att behöva gå tillbaka och leta rätt på dem.

Bättre navigation 3
Skulle man ändå vilja gå tillbaka och visa alla inlägg, så har jag fixat en bugg i raden allra överst som visar vilka datum/vilken tagg man valt. Så nu fungerar de länkarna som de ska.

Bättre felhantering
Jag hoppas att ni aldrig märker den här förbättringen :) De syns bara om man råkar göra fel när man skriver kommentarer, typ inte skriver i sin epostadress eller namn. Om man skrivit en lång text redan så har den förut bara försvunnit, men nu sparas den kvar medan man får en popup-ruta om att det saknas t.ex. mejladress.

Det går att skriva <3
Jag har sedan innan blockerat användandet av HTML-taggar när ni kommenterar, för att någon slug nörd inte skulle kunna sabba hela sidan (typ Henrik). Något jag inte räknade med var att även små trevliga "<3" blockerades... >__< Bra att Hugo kommenterar, så att man upptäcker sådana buggar xD

Men det är fixat nu, med hjälp av htmlspecialchars(). Så det är bara att ösa på med hjärtan! <3

Och mot världens bästa höstlov.

Bara apropå Mika igen, faktiskt, och för att jag hittade bilden och kom ihåg... Det var ju under vår stallet.se-period!

Har jag inte helt fel så är Mika i Paris nu. Jag är avundsjuk. Vi var där för tre år sedan, 2006, såg i princip bara turistgrejer och ändå är jag så kär, så kär. Och vill tillbaka.

Det är något i själva luften, som jag alltid märker i större städer på kontinenten. Jag älskar det. Kanske skulle jag hata det om jag bodde där, men nu älskar jag det. Det handlar om väldigt abstrakta saker, stämning, atmosfär... Det känns hemma och borta på samma gång.

Förmodligen är jag bara korkat naivt romantisk, och min närmast fetishliknande fascination för 50-talets Paris (Robert Capa och Henri Cartier-Bresson på små franska caféer!) står sig. Dessutom var min morfars mor från Paris... Det har med mitt intresse att göra.

Hur som helst ska jag tillbaka. Punkt.

P.s: Vad söt man var när man var 16, förresten... Redigt synd att man inte visste det då!

Rubriken är en modifiering av storasyster Morgans visningsbild på msn. Programmerare har så underbar humor.

Riktigt så illa har det inte varit idag, men jag har väl suttit i Java typ 4 timmar i alla fall, och fått lite jobb gjort. Det blev en hel massa for-loopar och if-satser, så där så det blir jobbigt att hålla reda på... (Note to self: Kommentera mera.) Tror ändå att allt var nödvändigt, och det fungerar.

Har ändå saknat det, hardcore programmering med ordentliga datatyper. Det har blivit så mycket PHP och JS senaste tiden... Och det var väl bra att jag kom in i det igen, med tanke på att det blir Programmering C till hösten... Då duger det inte med dollartecken framför variablerna!

Det är inte så kul att vakna halv två av att man är så törstig att det känns som att man kan suga in vatten genom händerna. Så jag gick upp och öppnade fönster, gick ner och drack vatten, kissade, gick upp och stängde fönster för att det började regna, och vid det laget hade jag börjat tänka och då var det kört.

En och en halv timme låg jag vaken, med mest tankar kring bild och kamerautrustning, för en gångs skull. Det har blivit mycket webb på sista tiden. Nu minns jag inte hälften, men på fotokursen i höst ska jag i alla fall försöka låna med mig studioblixtarna utomhus och göra något bra. Det blir coolt.

...de hade sommarrabatt! Inte en sån med blommor i, alltså.

Det blev de här bilderna i 30x45cm, och faktiskt också den där uppe, i 50x70cm. Den sistnämnda är till mitt rum, det blir nog jättebra. Jag har inga bilder på väggarna alls, i stort sett, det är bara sjukt. Och då ska man ha nån som man inte tröttnar att titta på, men som samtidigt är fint att se på och rofylld. Jag tror jag har valt rätt men får väl se om jag tröttnar.

Crimson har förresten en makalöst trevlig hemsida, om jag får säga min mening.

Har redigerat bilder från min kära Linas studentbal. Hon är så fin så det borde vara rena nöjet att sitta med det här, dock har jag suttit för länge och är redigt trött på det.

När det ska vara glada och lyckliga bilder så tar jag till det svartvita... Jag kanske gillar det för mycket? Men, Lina kommer få dem i färg också så klart.

Det var en dag som hon kommer minnas, av uppenbara anledningar, och som jag kommer minnas, eftersom jag träffade Hugo hos Moa den kvällen. Gih.

Och nästa år är det min tur. Med bal, alltså. Jag tror inte det blir samma panik på min skola som en average svensk gymnasieskola, men man ska aldrig säga aldrig. Det lär bli några inlägg med studentförberedelser under detta läsår, i alla fall...

Denna morgon har jag suttit med pappas bokföring en timme och sedan min egen i en halvtimme. Pappas är dock inte färdig ännu så det återgår jag till, så fort jag skrivit klart här, förmodligen.

Jag har en ganska komplicerad inställning till bokföringen, då menar jag allt pappersarbete det innebär. Pappas företag har jag bokfört åt i knappt två år. Det var första gången jag nosade på företagsekonomi, och jag gillade det inte speciellt. Lite krångligt, men inte på ett spännande och utmanande sätt som typ programmering, utan bara tradigt...

Men några hundra extra i månaden gör rätt stor skillnad, så jag har fortsatt sedan dess. När jag startade eget företag var jag ganska glad att jag testat på bokföring redan innan... Även fast det skiljer sig lite. Jag har ju enskild firma, och använder kontantmetoden istället för faktureringsmetoden, men har inte klantat mig och blandat ihop det ännu i alla fall.

Har efter snart två år fått in rutinen någorlunda... Men det känns inte som att jag har bokföring i mig naturligt, om nu någon har det. Det kanske finns revisorer som sitter och njuter av att skriva stuff i debet och kredit, vad vet jag.

Skulle jag ha råd skulle jag definitivt låta någon annan sitta med alla papper. Det är det där med roller igen...

Men tills dess kan jag ändå finna viss glädje i bokföringen. En viss avslappning i alla fall, att systematiskt föra in siffror, och att det stämmer. Med en mp3-spelare till hands så går det förstås ännu bättre. Vilket dock förstås medför att jag sitter och sjunger högt under tiden.
Tur att pappa inte har anställda.

Och nu har jag dessutom en hiskelig lust att skriva fakturor. Förmodligen eftersom det brukar innebära att man får pengar...

Det blir de bilder i inlägget under som jag hänger på fotoplanket.

Det var inte så svårt att välja, trots allt. De pratar med mig, och jag tror de kan prata med andra också. Lite emo kanske. Det gör inte så mycket. De symboliserar min gångna vår.

Men som alltid med såna här grejer så är det inte bara välja man måste göra, man ska presentera dem på ett bra sätt också. Vilket innebär välja bildstorlek, papperstyp, montering, ordningen de ska sitta, och annat runt omkring. Tur att det här inte är på riktigt, jag skulle bara nojja runt.

Nu är det ett plank det handlar om, och med tanke på typen av bilder tror jag att jag ska ha det lite rufft, med flit. Kanske behöver de inte hänga helt rakt och linjerande? Är lite inne på att bara nagla fast dem vid planket på något sätt, häftpistol eller knappnålar eller nåt. Spik? Haha. Lite naket, bara bilder och stålspik.
Skulle det regna på bilderna så gör det ingenting. Kanske blir det till och med häftigt.

Eller så tror alla att man är helt ignorant och misshandlar sina utskrifter... Jag får hitta någon balans här, tror jag.