Ibland är det bra med en blivande jägmästare till pojkvän.

Och ibland är det mindre bra.
För att ta några exempel, typ när utbildningen bara finns i Umeå. Typ när han har fyra år kvar. Typ när han tar tåget upp igen i morgon kväll.

Typ nu.

Så fort det kan gå, det här med att bli oumbärlig för någon. Det är inte mycket att göra åt, vi är oskyldiga offer för omständigheterna, för otäckt trevliga små rosa moln som sveper med sig allt och får tiden att gå så fort.

Det är klart att vi får köra och tro, hoppas, viljaviljavilja att det funkar. Men det är också klart att det kommer bli smärtsamt, konverteringen av rosa-moln-sommar till sjuttio-mil-fågelvägen-höst-vinter-vår.
Ända tills han flyger söderut igen.

Långdistansförhållanden. Hur gör man?

Jag har huset alldeles för mig själv; Hugos hus... Att de vågar. Det är ju nu jag avslöjar mina verkliga avsikter och länsar det på allt av värde.

Eller, så spenderar jag (ytterligare) lite kvalitetstid med Hugos dator. Jag väger mellan att fortsätta utvecklingen av bjurdell.se - har fortfarande mina portfolios kvar - eller att helt enkelt spela någonting. Medieval 2 ligger någonstans, tror jag, och det verkar kul...

Jag sitter här och minns när jag var "liten" (vilket i detta fall innebär 15), medlem på Stallet.se och småsur över att så många ville ha hjälp med den amatörwebbdesign man kunde utföra där. "Läs på webdesignskolan" både tänkte och sa jag till de allra flesta. Att alla kanske inte hade lika lätt som mig för det där med att lära sig koda tänkte jag inte riktigt på... Och där gick jag och tjurade för att folk var lata och inte läste.

Vilken tur att man blir äldre.

Jag har istället börjat se på det som att man måste hitta sin roll. Alla ska inte kunna allt, och så höga krav kan jag inte ha på någon. Det har jag insett nu. Att det även gäller mig själv är något jag just börjat lära mig acceptera.

Det behövs grafiker och tekniker, jägmästare och webbdesignare, det behövs sådana som resonerar och sådana som utför, bara för att ta några. Har man många av alla olika roller i sig ska man skatta sig lycklig. Det man inte har kunskap eller läggning för själv kan man överlåta åt andra. Bör man överlåta åt andra.

I skolan gnabbas vi alltid, grafikerna och programmerarna, men innerst inne vet vi att utan endera parten så dör den bransch som är vår framtida. Vi behöver varandra. Och så är det på alla plan.

Det här låter äckligt klyschigt och... moralkakigt. Men tack och lov för mångfalden, oavsett hur den yttrar sig.

Säg hej till min nya inneboende, Pac-Man... Han bor nere under mina taggar här till höger.

Han flyttade in tillsammans med mitt RSS-feed, som jag fixade tillbaka nu i morse. Jag passade dessutom på att försöka få in bilderna i RSS-flödet, men tji fick jag... Är inte så hemma på RSS, direkt. Får läsa in mig på det och göra ett nytt försök.

Pac-Man visar i alla fall inga tecken på att vilja dra, så vi får gott stå ut. Akta fingrarna!

I natt drömde jag att jag missade ett tåg till Göteborg, som det var väldigt viktigt att jag kom med. Mycket förbittrad gick jag hem och satte mig och programmerade en reseplanerare á la Västtrafik. Så fort jag sedan skrev in var jag skulle så transfererades jag till den platsen, snabbt och enkelt.

Men, om jag skrev jag in namn på människor i rutorna, så förvandlades de till stoft. Buggar kan vara så irriterande.

Väldigt udda dröm. Harry Potter möter Death Note möter Västtrafik, hm.

Haha, nu ligger nya designen ute... Fast det var inte direkt meningen. Jag bara råkade skriva över fel filer, så den slängdes ut av bara farten... Och här hos Hugo har jag ju inte filerna till Bjurdell.se version 2 sparade. Så kan det gå!

Vilket innebär att jag gjort något jag inte brukar; Publicerat något halvfärdigt. Bloggen fungerar fint, jag har till och med fått med Alicias önskefunktion, att uppgifterna man fyller i när man skriver kommentarer sparas. Jag använder PHP-funktionerna för kakor, och tror det ska fungera.

Något som inte fungerar är mitt hemmagjorda RSS-feed som jag skrivit om förut. Det rykte vid mina klantiga tilltag nu förut, men do not fear, jag ska fixa tillbaka det.

Och naturligtvis har jag inte hunnit fixa varken webbportfolio, fotoportfolio, kontaktformulär eller något annat... Det kommer!

Men, vad tycker ni nu då? Utseendet är ju ganska drastiskt ändrat, jag vill ha feedback! ^___^

Notepad++, Photoshop, och FireFTP - Allt jag behöver för att skapa underbara saker. Eller ja. Min hjärna och lite fingrar är också bra, förstås.

Jag tror jag i och med det här kanske blir utesluten ur systraskapet, men rawr, jag älskar synen av det här...
Tycker gränssnittet på Adobes installer är seriöst snyggt också, btw. Konstigt vore det väl annars.

Så nu har jag CS4 Design Premium-paketet även här hos Hugo. Jag har även Notepad++, Eclipse och den söta blåa Java Direkt-boken (Jan Skansholm är kung).
Och jag är nörd...

Vad som saknas nu är bara en FTP-klient, sedan är jag ready to rock.

Det bästa sättet att på egen hand avgöra om man har gjort ett bra jobb, är egentligen att gå ifrån datorn, sova 10 underbara timmar, och sedan slå på datorn och titta på sin nya sida.

Min reaktion nu i morse: "Å vad mysigt!"
Det får väl vara godkänt.

Jag är redigt nöjd med färgerna. Känns bra med så mycket färg trots att den fortfarande känns ombonat höstig. Men nu är jag hemmablind igen, ser bara det som ska ändras på.

Inget jag hinner göra nu dock, har redan suttit här för länge... Bussen mot Hugo går om fyrtiofem minuter. Duschen here I come!

Det är vad jag håller på med nu!

Den blir snyggare, renare, gladare och mer funktionell. Du vill se den! Kanske låter jag dig sneakpeaka lite senare, nu ska jag fortsätta :)