Har du undrat varför jag gör mig besväret att, vid min kontaktinformation, skriva johanna [at] bjurdell.se, istället för att använda ett vanligt snabel-a?

Det korta svaret är att jag inte behöver Viagra.
Det kanske är lika bra att dra den långa versionen.

Under en programmeringslektion förra hösten i Programmering B så hade vi som övningsuppgift att göra ett program som ansluter sig till nätet, går in på en specifik sida, och där letar igenom den efter epostadresser. Hittar det några så sparas de i en textfil. Man kan också utöka programmet så att det går vidare till nya sidor via länkar på den ursprungliga, och således spindlar det sig vidare och samlar in epostadresser från massor av sidor.

Vad används alla de där epostadresserna till då? Jo, man kan göra ytterligare ett program som automatiskt skickar mejl till samtliga adresser i listan, en företeelse som mer är känd som spamning.

Så hur vet programmet vilka rader text som är en epostadress? Jo, epostadresser följer ju ett visst mönster, närmare bestämt namn@domännamn, dvs text@text.text. Om texten inte följer detta mönster struntar programmet helt i den. johanna [at] bjurdell.se hamnar således inte i någon spamlista och jag slipper mejl om Viagra.

Vad du borde passa dig för är t.ex. gästböcker där du får fylla i din epostadress när du skriver inlägg, och epostadressen sedan visas helt öppet. Att fula gubbar och oserösa människor får tag på din mejladress är inte så bra, att du riskerar tusentals mejl om potenshöjande medel är inte mycket bättre.

För oss som utvecklar systemen är det här också en viktig grej att komma ihåg. Att lämna ut sina användares epostadresser är inte snällt.

Min mamma har alltid varit den mest uppfinningsrika festfixare du kan tänka dig. Mina barnkalas var alltid de coolaste. Bland annat sprang hon runt i alla Stockholms parker när jag var typ, 5(?) för att leta efter ett passande ihåligt träd, som man kunde ha som sockerdricksträd.

Mamma fyller 50 i år och i lördags hade vi kalas i trädgården med hela släkten. Det minsta jag kunde göra var ju att åtgärda hennes sockerdrickstjänst, om än i lite mer vuxen tappning med Ramlösa istället. I brist på så många ihåliga träd fick det bli lite grenklykor istället.

Kalaset blev lyckat, även om servetterna jag spenderade tre timmar med att vika först inte ville stå och sedan inte ens ville vara kvar på borden... Otacksamma snorungar (eller så var det vinden).

Det blev god mat och kubb och jättetrevligt sällskap, jag älskar min släkt!
Hugo överlevde också, förresten, även fast han börjar bli sjuk nu... Bjurdell/Würth-sjukan, I bet.

Det går inte bra att komma på något att skriva när en syster sitter bredvid och vill ha datorn och en pojkvän sitter bakom och väntar på att få åka iväg.

Vi ska plocka blommor. Hej då!

Är nåt knas med Twitter? Messade in förut om att jag höll på att vika servetter (intressant liv, oh yes indeed), men ingen reaktion... Jag blir ju orolig här borta. Kanske inte kan sova i natt.

;____; /sadface

Det städas här hemma. Det är ju kalas i morgon för mamma fyller 50, i princip hela släkten kommer; båda sidor.
Och så Hugo. Jag har frågat honom ifall han är nervös. "Inte ännu" hette det då.

Om jag skulle träffa hela min släkt på en dag, så skulle jag nog vara nervös... Inte minst för att 30 pers som är mer eller mindre som mig nog är ganska... Utmattande.

Men det ska jag nog inte säga till honom. Vilket innebär att jag nog inte borde blogga om det heller...

FÖR SENT!! *trycker på skicka*

Jag är inte så dålig grafiker att jag inte klarar av att göra en favicon. I alla fall inte när den består av ett B...

Kika uppe på fliken, eller adressfältet, så ska det nog finnas nåt roligare än det vanliga där.

Nej, rubriken är inte ett fyndigt sätt att säga att jag letar efter min inre grafiker. Den ska tolkas bokstavligt. Låt mig komma till det.

Jag känner att jag börjar komma till en punkt när det inte är mina kunskaper i webbprogrammering som sätter gränsen för vad jag kan åstadkomma; det är min brist på grafiska färdigheter som gör det.

Ta det rätt, jag anser mig vara relativt grafisk. Men jag är ingen illustratör, och jag har stundtals svårt för det här med grafisk formgivning. Inspirationen kommer och går, och jag är inte längre mycket för att sitta timtals och leka med Adobes program. Det finns roligare saker att göra.

Dessutom anser jag att det bara vore dumt att sitta och försöka göra något som jag ändå inte har någon talang för... Varför skulle jag försöka lära mig illustrera när det finns de som redan pwnar på det, och som kanske vill ha något att göra?

Så jag börjar leta nu. Är du, eller känner du, en illustratör och grafiker som är van vid att göra saker för webben? Du ska jobba i program som hanterar vektorgrafik, Adobe Illustrator är att föredra.

Hur ska då vårt samarbete se ut? Jo, jag har ju mina webbprojekt, en del är betalda, andra inte. Det känns schysst om jag ger dig samma timlön som jag får av klienten, om uppdraget är kommersiellt. Om projektet är ett av mina personliga, eller ideellt, och jag inte vinner något på det så får du hjälpa mig om du har lust, helt enkelt. Man tjänar ju även på sådana uppdrag, i form av referenser och kontakter.
Dessutom, så kan vi ju skapa världens coolaste webbportfolio till dig :)

Jag kan tänka mig att vårt samarbete kommer innebära att jag då och då kontaktar dig, berättar om något projekt, visar mina förslag på hur det ska se ut, frågar kanske "kan du illustrera en ekorre med en kamera, tror du det passar?". Dessutom skulle jag uppskatta ett bollplank för de grafiska frågorna ^___^

Du ska vara skärpt och lätt att ha att göra med, verbal. Men framför allt ska du veta vad du gör, ha talang och vilja att utvecklas och lära dig mer. Du ska också känna att du har tid att lägga kanske några timmar i veckan, det kommer gå i perioder. Positivt vore det väl om du fanns någonstans i trakterna (Västra Götaland alltså), men det spelar mindre roll.

Jag tror vi kan åstadkomma underbara saker ihop! Så seriöst, kontakta mig om du känner dig det minsta träffad så snackar vi, det är bara dumt att inte ta chansen.

Jag kommer naturligtvis höra mig för på min skola, när jag kommer tillbaka dit till hösten. Det måste ju finnas någon passande på 60 grafiker eller vad det nu kan finnas där. Men det kändes bäst att börja ^___^