När man köper extern blixt får man med en liten plastbit med det fancy namnet blixtdiffusor. Den är inte stor men mjukar upp och sprider ljuset på ett trevligt sätt. Det var ett tag sen jag skaffade min blixt, och diffusorn försvann snabbt - Den ligger i någon snöhög uppe på Hovfjället, där vi var på skidläger.

Tog tag i saken och skaffade en ny idag - 345 riksdaler. Hur effektiv den än är, så är det inte mer än lite plast med rätt form... Det måste vara mönsterskydd eller något på den, annars skulle det finnas kopior på marknaden för en tredjedel av priset. Synd för mig.

Så ett gott råd - Håll hårt i era plastbitar!

Idag har jag knappt hunnit andas.

För ett par timmar sen var jag på Tidaholms Missionsförsamlingars styrelsemöte. På punkten "Hemsida / Logotype – Hur går det?" var det jag skulle medverka. Jag hade skrivit ett dokument, som alla fick, men bortsett från det hade jag inte förberett mig, och jag hade inte ens tänkt på vad jag skulle säga. Fast det gick bara fint - Inte behöver man manus och stödord när man lever och andas ett projekt.

De senaste månaderna har jag haft bristande motivation, till och från. Att då, om så bara någon timme, få komma in i ett sammanhang som visar ogrumlat intresse för vad man gjort, är bättre än alla skogspromenader i världen. Jag bär det här projektet, men sju församlingar bär mig. Tack och lov!

Att enbart fokusera på vad som måste göras, på krav och prestation, är omotiverande. Idag, som alla andra gånger jag pratat projekt med styrelsen och folket i församlingarna, fick jag bada. Ett bad i intresse, engagemang, uppskattning och kärlek. Så jag har ytterligare en punkt att lägga till min lista med tips för motivation - Fokusera på syftet.

Det är ju det man gör, helhjärtat, i den där nyförälskade perioden, när man precis börjat med ett webbprojekt. Man gräver ner sig i hur bra resultatet kommer bli, tänker på funktioner och syftet och målbilden, och naturligtvis alla som kommer att använda webbplatsen! Och allt känns jättebra.
Sedan sätter man igång, verkligheten uppenbarar sig och man börjar fokusera på tekniska problem och förlorar själen och syftet med det man gör. Och allt känns... Omotiverat.

Hemligheten bakom ett lyckat projekt är förmodligen en balans mellan fokus på drömmen, som motiverar och inspirerar, och verkligheten, som får saker gjort.

Jag får öva på det i det här projektet. Med hjälp av alla i TMF och inte minst projektgruppen så kommer det gå så mycket bättre att hålla drömmen, och därmed motivationen, levande.

Nu ska jag andas ut. Och andas in. Och gräva ner mig i det svenska statsskicket. I morgon är det prov!

Minns ni logotyperna till Tidaholms Missionsförsamlingar (TMF) som jag bad om feedback för? Arbetet kring dem fortgår naturligtvis, jag håller på att ta fram nya varianter på framför allt korset. Idag blev det ett ljus, och jag känner att nu börjar det likna någonting.

Vad tycker du? Några åsikter och associationer du vill dela med dig av?

Jag gjorde min första sökfunktion idag. Det har stått på "Att göra"-listan i evigheter. Den är inte perfekt, man kan till exempel inte använda sig av "-" för att utesluta vissa ord. Men vill du hitta blogginlägg med ett ord eller en mening är den väldigt användbar!

Ni hittar den högt upp, till höger om menyn. Testa gärna, och säg till om ni hittar buggar :)

Eller klicka här och se alla inlägg jag skrivit om projekt!

Det var 200 dagar kvar till studenten igår. Det var jag och några pojkar från klassen som började hos Milton och fortsatte till festen på en krog i Skövde. Jag drack inte över huvudtaget, hade riktigt riktigt kul och är stolt över mig själv. Om jag hade varit i samma sits med samma grupptryck för några år sedan är jag osäker på hur det hade gått. Det är skönt att vara så gammal att man har sin identitet, och en antydan till säkerhet i den.
Jag gillar min!

Det är vid sådana här naturliga undantagstillstånd i vardagen som man inser att man har underbara vänner, som ställer upp. Vilket gör det där med att det är 200 dagar kvar till studenten ännu lite jobbigare...

Edit: Att inläggets id blev 200 var inte medvetet och väldigt coolt! xD

Jag växte upp där. Det var tio år sedan jag var där sist.

I fredags var jag där igen och hittade otroligt många minnen som jag trodde jag hade glömt.

Jag nämnde stallet.se i mitt förra inlägg. Och apropå det så finns sajten med på Internetworlds lista över Sveriges 100 bästa sajter - För andra året i rad! På plats 38, över både hitta.se, tradera och bilddagboken.

Förra året hamnade stallet.se på plats 32.

Stallet är en bra sida eftersom den engagerar så många unga tjejer. Och jag är tacksam mot stället. Däremot ska man inte glömma att det finns lika många fotografer som hatar sidan, som det finns tjejer som älskar den... Att värna upphovsrättslagen har aldrig varit sajtens starka sida.

Samtidigt har jag större förståelse nu än för några år sedan. Jag förstår att konceptet stallet.se inte skulle fungera ifall man måste kontrollera varje uppladdad bild i detalj.

Men det betyder ändå inte att det är acceptabelt. Det måste finnas en gyllene medelväg här och jag har fått känslan att ägarna till stallet.se inte ens har försökt att hitta den.

När jag var runt 14 år försökte jag för första gången koda en hemsida. Jag pratade med en äldre tjej över stallet.se, som höll på med webbdesign, och det var nog därför jag började. Vet nån var Helena "Tickola" håller hus kan ni väl säga till!

Jag lärde mig HTML och CSS på Webdesignskolan, och mycket längre än så kom jag inte. Tills jag, på grund närmast slumpen, hamnade på ITgymnasiet i Skövde. Nu i efterhand, en mycket lycklig slump.

Första året på gymnasiet var inte speciellt webbfokuserat. Däremot fick jag en grundläggande förståelse för hur datorer och vårt IT-samhälle fungerar, något jag alltid saknat innan.
Och så började vi programmera. Jag var fast. Det är en spännande upplevelse, att gå från att vara en användare till att förstå hur saker funkar.

I tvåan var det webb som gällde. En kurs i webbdesign, som inte var mycket mer än en repris på det jag gjorde när jag var 14, gav mig trots allt mersmak. Det var underbart att sitta och jobba med webben igen.

Och så, i januari 2009, så började kursen i Databashantering. Vi lärde oss PHP och MySQL - Och plötsligt fanns det ingenting man inte kunde göra längre. Tre månader senare hade jag gjort min första webbshop, och ett administrationssystem för Coop Forum Cup. Nya världar har öppnat sig, och jag har hittat rätt värld.

Jag är grymt tacksam gentemot min lärare och mina kurskamrater, för vi har kommit en bra bit på så kort tid. Vilket känns riktigt bra - Hur mycket kommer vi inte lära oss framöver, liksom?

Vad jag ville säga med den här texten är att du som sitter och knåpar med HTML och CSS, men som är seriöst passionerad inför webben och vill utvecklas vidare... PHP och databaser var svaret för mig. Om chansen att lära dig det ordentligt kommer så ta den. Eller skapa chansen själv.
Jag tror du kommer tacka mig.

Fotomässan i Stockholm börjar i morgon och håller på till söndag. Jag åker upp i morgon bitti, går på mässan fredag eftermiddag med familjen (edit: kanske iaf, funderar på bara lördag istället ^^), och återvänder på lördag för att träffa Milla, Ronja, Angie och förhoppningsvis några till! Ja, och så hänger Hugo på. <3

Jag vet inte vad jag har att förvänta mig av mässan. Det finns en utställning av Gerard Jöhren som heter First Deadly Sin, vars historia var intressant, och den ser jag fram emot. Utställningarna av Marcus Bleasdale, Emilia Bergmark-Jimenéz och naturligtvis Anders Petersen ser jag också fram emot. Dessutom finns det någon med namn Athina Strataki som jag aldrig hört om förut, men hon hade en väldigt intressant bildstil; Det är mycket fascinerande strukturer, och samtidigt en slags spontanitet som jag gillar. Stundtals är det ganska vackert men det är inte det som är huvudsyftet, liksom.

Sedan ska vi inte glömma Tim Flach! Är det hans Equus som de kör så lär vi vara nöjda hela högen, eftersom alla (inklusive Hugo) tycker om hästar.

Det finns naturligtvis andra aktiviteter, utöver utställningarna. Göran Segeholm håller ett föredrag om olika typer av fotografer, och han brukar träffa ganska spot-on när det gäller sådana här saker. BLF;s föredrag är säkert också väldigt nyttigt - På lördagen går dem på samma tid... Det är det ständiga problemet på mässor. Man missar alltid något!

Här finns en sammanfattning av vad som händer på fotomässan.
Och jag tror jag just slagit rekord i antal länkningar.