Jag har aldrig varit särskilt bra på att rida. Dock har jag alltid haft höga krav på mig själv. Det här har från tillfälle till tillfälle gjort ridningen jobbig. Nu när jag börjat rida igen så har jag återupptäckt den där jobbiga känslan, när det jag gör helt enkelt inte fungerar och jag känner mig dålig.

Min ridlärare har teorin att vissa ryttare, ofta vuxna, tänker för mycket. Man överanalyserar och tänker för mycket på teknik, till skillnad från mindre barn som söker den rätta känslan - När man liksom är på samma våglängd som hästen.

Då tänkte jag på indianer, och på Milton som rider långritter i Nicaragua och tycker dressyr är fjolligt, och på de 11-åringar som, när jag var 15 och red på ridskola, alltid tillhörde de tuffaste och bästa i grupperna. Känsla.

Och så tänkte jag på fotografering. För hon kunde lika gärna pratat om det, min ridlärare, när hon pratade om att man övertänker och analyserar och fokuserar på teknik. Det tar tid och man blir spänd, det blir ingen rolig ritt - Och av samma anledning blir det inga bra bilder. Spontaniteten försvinner.

Både ridning och fotografering handlar ju om att reagera mot omvärlden. Reagerar man på känsla går det fortare, det går liksom via ryggmärgen. Tekniken behövs för att man ska reagera på rätt sätt. Men om man tänker så mycket på hur man ska reagera att man aldrig faktiskt gör det, tjänar tekniken inte så mycket till.

Teknik kan ta oss en bra bit, men inte hela vägen. Känsla tar oss desto längre.

"Programmerare är lata" är något som brukar sägas, och det är sant. Lathet är något väldigt värdefullt när man sysslar med sånt här. Varje extra rad kod tar tid, och tid är pengar.

"Det finns inga genvägar", är något annat man ibland säger om webbdesign. Det är däremot inte helt sant. Det finns en hel del sätt att korta ner både kod och tid.

Visste du till exempel att man i sin CSS-mall kan ge olika selektorer samma egenskaper, eller att man kan tilldela ett objekt flera olika CSS-klasser? Nyttiga knep för att spara tid och göra smartare lösningar!

Idag har jag börjat sätta mig in i Facebook Connect, vilket är en samling APIer som Facebook själva tillhandahåller. Kort förklarat, så är det kraftfulla verktyg för att implementera och koppla ihop egna sajter med Facebook.

Ett exempel finns nu att se här i bloggen. Under varje inlägg finns en knapp med texten "Dela inlägget på Facebook". Trycker du på den kommer det upp en liten ruta, och du får välja ifall du vill publicera på din Facebook-logg.

För dig som är utvecklare kan jag säga att det inte var svårt alls. Det finns en funktion som heter callPublish, med bland annat argumentet attachments. Till attachments kan man välja att skicka med en rubrik (name), en kortare beskrivning (description) och media till exempel i form av en bild (man skickar då URL till bilden).

Ett råd är att tänka på att man enbart tillåter plain text till name och description, vilket jag hade problem med ett tag. Inte ens radbryt är tillåtna.

Jag använder nu PHP-funktionerna htmlspecialchars() och strip_tags(), för att få bort html-kod och ersätta otillåtna tecken. Dessutom ersätter jag alla radbryt (\n och \r) med blanksteg, via funktionen str_replace().

Facebook Connect innebär mycket mer än den här enkla funktionen för att dela innehåll. Man kan bygga upp hela communities och använda profilinformation från Facebook, om jag fattat det rätt. Och vem ser inte stora fördelar med att ha bara ett användarkonto att hålla ordning på lösenordet till? Om utvecklarna hakar på kan Facebook bli standard för identifikation på Internet.

"Du har nu ett förhållande med Hugo Persson."

Jag kan inte hjälpa det utan blir lite irriterad över att Facebook meddelar mig det här. Jag menar, inte vill jag bli meddelad det fyra månader efter att det faktiskt hände, av en sida på Internet...
Men Facebook verkar vara drygt överlag, med extremt långa laddtider, så det verkar ju på ett sätt rimligt.

Ja, jag gav efter för de hårda påtryckningarna och skaffade en egen fejja. Någon nörd ska ju som sagt vara sist. Hur detta kommer sig? Jo, jag har undvikit Facebook av den enkla anledningen att jag känner mig själv hyfsat när det gäller sådant här, och jag är en sådan som fastnar. Och det har jag inte tid med. Men så var jag ju på TMF-gudstjänsten, fikade med Lina och Stina och vi kom in på ämnet Facebook, och jag kände mja, kanske det är dags att bli med nu.

Och Lina, som jag ibland tror känner mig bättre än jag gör själv, tyckte idén var godkänd under följande villkor:

• Jag ska inte bli överengagerad
• Jag ska inte tröttna efter en vecka och bli helt inaktiv
• Jag ska inte spela Farmville

Dessa punkter har naturligtvis klara kopplingar mellan varandra. Planen är att logga in några minuter varje dag, och därmed hålla koll utan att bli helt uppslukad. Vi får se hur det går!

P.S: Ja. Något av det första jag gjorde var att bli ett fan av Robert Capa. Jag är så illa däran. D.S.

Jag är precis hemkommen från Umeå (a.k.a världens bästa höstlov), och ännu mer precis hemkommen från Fröjered där Tidaholms Missionsförsamlingar (TMF) hade gudstjänst.

Jag har som projektarbete nu i trean att ta fram grafisk profil och hemsida till organisationen TMF och dess sju församlingar. Det är minst sagt utmanande och kul. Logotyp och grafisk profil är vad som står i tidsplanen just nu.

Idag har fyra logotypförslag visats och jag har diskuterat dem med en massa människor i församlingarna - Så jag tänkte försöka tigga till mig en diskussion även med min lilla men trogna skara läsare :)

Spamma mig med åsikter, funderingar, förslag kring färg, form och associationer, positivt och negativt! Ni är världens bästa hjälp, eftersom ni inte själva är med i församlingarna, och inte är ifrån trakten.

Jag gillar ljus. Jag fotograferar ju, det blir så automatiskt då. Med tanke på det har Norrland aldrig lockat speciellt mycket, inte under vinterhalvåret i alla fall. Det är tillräckligt mörkt nere i Västergötland på vintern, liksom.

Idag kom jag dock på att det inte är så illa i alla fall. Allt ljus är trots allt inte bra ljus. Vad som är bra ljus beror på tillfälle. Skarpt mitt-på-dagen-ljus kan väl vara bra ibland, men oftast är det mycket trevligare med mjukt morgonljus eller kvällsljus.

Det fina är att här uppe är det bara några få timmars skarpt ljus, resten av tiden står solen så lågt att det blir mjukt och fint. Inte illa alls.

P.S: Jag gjorde bilderna svartvita, trots att de liksom badade i varmt, rött ljus. Det är lite helgerån, antar jag. Men jag gillar svartvitt. D.S.

Jag är i Umeå, närmare bestämt. För närvarande är det nördvarning på hög nivå här inne på Hugos studentrum, med jag och Hugo framför respektive laptop. Jag redigerar bilder, med musik i öronen eftersom han spelar End World och med jämna mellanrum säger saker som "Calling all tanks, attack hostile one". Det är ett röststyrt strategispel. Ganska häftigt, men desto värre för mig som tror att någon pratar med mig hela tiden.

Idag har jag tänkt på framtiden. Min framtid, för att vara mer specifik. Har varit och snackat med lite folk på Universitetet; kognitionsvetenskapliga kandidatprogrammet, och så informatik, både digital mediaproduktion och systemvetenskap.

Just nu är jag i det där stadiet när det blir svårare att välja ju mer information man får...

En hemskt underbar Anna fyllde 18 idag!
Och Blondinbella fyller också år idag, vilket gör mig lite fnittrig. Det måste vara det enda de har gemensamt...

För övrigt är motivationen puts väck fortfarande. Snart rymmer jag till isbjörnarna.

Ronja gav mig några bra tips angående min bristande motivation; så nu har jag fler mindre deadlines för alla projekt. Då känner man att man kommer nånvart!

Dessutom har jag åter märkt att jag jobbar mycket bättre när jag inte jobbar. Jag tog en skogspromenad och fick en bra logotypidé till TMF-projektet, en idé till ny design till bjurdell.se, och en idé till ett nytt webbprojekt - Som dock får vänta ett dag, med tanke på hur mycket annat jag har för mig...

Och, viktigast av allt, så fick jag en känsla av att det nog blir bra allting, ändå.