Alicia kan vara en av de roligaste människor jag vet...

Jag har nu suttit och skrivit konstant i två timmar, på en introduktion till Projekt TMF På Webben, som det numera heter. Det är nämligen styrelsemöte för TMF i morgon, jag ska vara med och briefa om projektplanering och ambitioner. De har antagligen mycket frågor, men det kommer bli minst lika mycket jag som ställer frågor till dem...

Det svåra med att sitta och försöka bestämma vad man ska ta upp vid sådana här tillfällen, är att man måste sätta sig in i läsarens roll. De som ska läsa (och förstå) det här dokumentet kommer inte att vara några datornördar och kan inte förväntas förstå det här med domännamn och grafisk profil.

Dessutom har de och jag helt olika uppfattningar och erfarenheter av webbsidor. Det här innebär mer konkret att de blir glada av en prydlig, statisk informationssida med adress och telefonnummer, som uppdateras en gång i halvåret. Jag har ambitioner och vill satsa på webb 2.0 med blogg och nätbaserade anmälningsforumulär till läger och dylikt, som dock kommer kräva lite mer uppmärksamhet från administratörernas sida.
Det här kommer således inte bara bli ett informationsmöte, det måste bli ögonöppnande och säljande.

Jag är lite nervös.

Att få till ett ordentligt porträttfoto utan tillstymmelse till korrekt utrustning är inte så enkelt som det låter... Om ni nu tyckte det lät enkelt, vill säga. Bakgrunden är att pappa behövde en presentationsbild på en hemsida, för jobbets skull, och att det var bråttom...

Den här bilden togs med en lillasyster till höger, hållandes min blixt med blixtkabel till kameran, riktad mot en provisorisk reflexskärm (= aluminiumfolie) som i sin tur var riktad mot pappa, för att få mjukare ljus. Till vänster finns en vit bordsskiva för att lätta upp, bakgrunden är ett ostruket lakan.

Naturligtvis trivs inte lillasyster i rollen som blixtassistent, hon blir trött i armarna och ljuset åker än hit och än dit. Varför nämner alla fotoböcker och fototidningar misstänkt lite om hur man hanterar småsystrar som inte vill vara med? Pappa har i sin tur liten förståelse för mina teknik- slash syskonbekymmer, han är upptagen med att tänka på om han ser professionell men ändå vänlig ut.

Det här är naturligtvis inte bilden som åker upp på den där hemsidan, den är för okommersiell. Jag har en annan där ljuset ligger bättre och som jag jobbat med, slätat ut och ljusat upp bakgrunden på.

Jag föredrar den här. Lite mer oordnat.

Ja, och som en parantes till föregående inlägg kan ni se att jag nu visar upp de senaste kommentarerna här till höger. Det är ett väl genomtänkt drag från min sida, som alla parter vinner på:

• Ni som kommenterar placerar inte bara ut er länk på ett undanskymt ställe under inlägget, utan din kommentar och länk får en plats väl synlig i strålkastarljuset.
• Nya läsare ser vad det pratas om här och kan snabbare besluta om det är värt att skriva en egen kommentar.
• Jag får fler kommentarer, eftersom alla är attention whores. Yes!

Dessutom blev det faktiskt snyggare när Pac-Man inte hamnade precis under mitt taggmoln. Så blev smyggrafikern inom mig glad, hon också.

Nu vet jag helt allvarligt vilken HTML-tagg jag vill vara; jag vill vara en länk. De är ascoola. För Internet handlar om en sak, connections (någon som har ett bra, svenskt ord?). Och i praktiken innebär det länkar. Utan dem finns inget Internet, för man kommer ingenstans.

Tipsa om sidor utanför din egen

Det är här jag tror att många bloggare gör misstag. Man länkar ut för lite. Kanske tror man att alla kommer lämna bloggen om man ger dem länkar till andra sidor, kanske unnar man ingen annan någon extra reklam.

Det tror jag är helt fel tänkt. Att länka ut innebär att man riktar blicken utåt, man ger läsaren mer än man klarar av att ge ensam. Framför allt är man inte enbart självcentrerad. Jag tror det finns en gräns för hur många gånger folk vill läsa om vad du äter till frukost, och att då istället slänga in ett tips om en rolig blogg eller sida är inte alls fel. Visst går dina läsare någon annanstans för att läsa/se något, men de har fortfarande fått det ifrån dig, så de kommer tillbaka.

Vissa bloggare sysslar med krönikor, andra bloggare med research, och samlar material från andra källor på Internet. Utbudet på bloggämnen är därmed betydligt större, och risken för bloggtorka mindre. Ett exempel är Foki som skriver tips om Japan-prylar, och hennes blogg är också väldigt läst på grund av det.

Byt länkar med andra

Man behöver inte vara researcher för att ha nytta av att länka till andra. Det gamla hederliga länkbytet, när två sidor kommer överens om att länka till varandra, är fortfarande väldigt effektivt för att öka trafiken. Kanske inte på det sätt som du tror; visst, människor som besöker den andra sidan klickar kanske på din länk. Men det viktigaste är inte människorna som klickar utan sökmotorernas botar.

Botarna är automatiska program som spindlar sig runt via länkar på Internet, och samlar in information till t.ex. Googles databaser. För att hamna högt upp hos Google och övriga, så är det bra att ha så många länkar som möjligt till ens sida.

Ha alltid en relevant länktext

Det är viktigt att ha en relevant länktext, alltså den text som är markerad som länk. Som exempel:

• Det här är Angelina Bergenwalls tuffa Peter Pan-bild! Det var en bra länktext.
• Angelina har fotat en jättetuff bild med Peter Pan, du hittar den här! Dålig länktext.

För människorna som läser spelar den där skillnaden ingen större roll, men det påverkar sökmotorerna. När Googlebot letar runt bland alla sidor och hittar länken till Angelina, kommer den att lagra de nyckelord som den hittar i samband med hennes sida. I det här fallet så kanske en sökning på "Peter Pan bild" kan resultera i Angelinas bild, om än ganska långt ner i sökresultatet eftersom det antagligen finns många Peter Pan-bilder där ute. Men ju fler som länkar till bilden på det här sättet, desto högre upp i resultatet hamnar den.

Om du har möjlighet, se till att de du byter länkar med ger din länk en bra text. När Joakim Eriksson, fotograf, webbdesigner och sökmotorsoptimerare, lade till mig bland sina länkar så fick jag, antagligen genomtänkt från hans sida, en jättebra länktext. Se till att skaffa dig sådana länkar, och gör andra samma tjänst, så hjälper ni varandra.

Ut och kommentera

Se även till att komma ut i bloggosfären och placera ut din egen länk i kommentarsfälten. Intresserar du dig för andra bloggare så intresserar sig dessutom de, och deras läsare, för din blogg. Du får inte bara läsare, du får en massa nyttiga kontakter och vänner och det är väl det bloggande handlar om?

Nej, ursäkta... Det handlar ju om att få gratis grejer och annonspengar. Silly of me...

Okej, någon som vill bli länkad? :)

Om 5 dagar är han här igen. Det är drygt tre veckor sedan han gav sig av till Umeå, och han känns redan lite som något jag drömt ihop. Det är lustigt hur fort ansikten blir lite luddiga i kanterna i mitt huvud, om jag inte sett dem på ett tag... Vilken tur att det finns fotografier.

Han är här en vecka, från lördag till lördag, och känner jag mig själv rätt så kommer jag sitta som ett plåster.

Undrar om det gör ont även för plåstren, när de rycks bort?

Jag sitter och försöker skapa en logotyp till Tidaholms missionsförsamlingar, ett projekt jag pratat om förut. Att illustrera är ju inte min starkaste sida, det är tur att Illustrator finns och gör livet lättare.

Logotyper är något jag verkligen gillar, annars, om de görs bra. Det är fantastiskt hur mycket man kan göra och säga med små medel; inom logotypdesign är det man utelämnar ofta lika viktigt som det man tar med. "Think outside the box" tas till ytterligheter, och vägen till den perfekta logotypen kan vara så enkel som att göra ett flygplan genom att vrida på ett "f".

Fler häftiga logotyper hittas på Logo Pond och Logo Faves.

Ända sedan jag kom igång med bloggandet så har jag när jag presenterat mig på sidan refererat till mig själv som en 19-årig IT-studerande... Jag skäms. Visst beror det lite på hur man avrundar, men jag har trots allt under hela den här tiden inte varit 19, utan 18...

Idag blev det ändring på det! Och i och med att jag känner mig lustigt tom på ord inför detta faktum drar vi ett passande citat:

De sju svåra åren är snart till ända! Jag är trött på alla värdelösa hormoner som ställer till det i huvudet på mig, trött på att aldrig kunna vara konsekvent, trött på att bli olyckligt kär i allt som rör sig, trött på äckliga finnar, trött på att alltid förändras och att aldrig göra det, trött på att inse vad som är fel men inte våga göra något åt det men framför allt trött på mitt eget hopplöst tonåriga sällskap.

Lina Johansson, 2009-08-29

Amen to that! Och ett hurra för att jag, i alla fall när det gäller min ålder, inte är en lögnare längre!

Det sista året som tonåring, känn paniken! <3

Jag kan helt ärligt säga att jag inte lärde mig speciellt mycket nyttigt i kursen Webbdesign som vi hade förra året i skolan. Men, vi fick i alla fall tips om ett nyttigt tillägg till webbläsaren Firefox, som ingen webbutvecklare borde vara utan.

Med hjälp av tillägget HTML Validator så kan man, så fort man går in på en sida, se om den följer W3C:s doctypes. Fungerar både för HTML och XHTML.

Jag har skrivit förr om fördelen med validatorer som kollar din kod, men det är desto smidigare när man slipper gå till W3C:s validator hela tiden. Dessutom används W3C-validatorns algoritm även för SGML-parsern i HTML Validator, så man får inte annorlunda resultat.

Det är dessutom ganska "kul" att se hur mycket fel välkända sidor har...

Ladda ner och installera tillägget HTML Validator här, eller gå till Verktyg -> Tillägg -> Hämta tillägg och sök på "HTML Validator", i Firefox 3.5.2.