Idag har jag vänstrat mot min älskling. Skäms en aning men är uppfylld av det pirriga att känna på någon ny. Och jag är otäckt sugen på att lägga Nikon på hyllan till fördel för denna stiliga mörka främling, Canon EOS 5D.

Jag fotade många snygga, fräscha, luftiga bilder idag, där 5D;an gör sig som allra bäst. Det lustiga är att jag efter att ha sållat faktiskt bedömer dem som lite tråkiga - Utan det där lilla extra. Istället är det mina "vanliga" bilder som jag tar med. Med tanke på det, var det lite onödigt att fota med 5D;an? Kunde jag tagit samma bilder med min kamera?

Rent tekniskt, ja. Men vad som hände var att det kändes spännande och nytt och kul. Därför fotade jag och därför blev det några bra bilder. Just nu satsar jag därför på att nå samma sinnesstämning, fast utan att köpa ny kamera. Det känns lite mer ekonomiskt.

Fast det är en trevlig kamera.

När man köper extern blixt får man med en liten plastbit med det fancy namnet blixtdiffusor. Den är inte stor men mjukar upp och sprider ljuset på ett trevligt sätt. Det var ett tag sen jag skaffade min blixt, och diffusorn försvann snabbt - Den ligger i någon snöhög uppe på Hovfjället, där vi var på skidläger.

Tog tag i saken och skaffade en ny idag - 345 riksdaler. Hur effektiv den än är, så är det inte mer än lite plast med rätt form... Det måste vara mönsterskydd eller något på den, annars skulle det finnas kopior på marknaden för en tredjedel av priset. Synd för mig.

Så ett gott råd - Håll hårt i era plastbitar!

Idag har det fotats.

Jag vet att jag är en liten hycklare, för jag klagar på folk som fotar en massa närbilder bara för att makro känns så häftigt; men jag själv har samma skruvade förhållande till vidvinkel. Nåja, jag är inte lika mainstream så det är okej...

Och vidvinkel äger.

Annars har jag varit på gymnasiemässa, för att försöka få alla förvirrade niondeklassare att söka in till min gymnasieskola. Och det är så skönt att jag inte är femton, av multipla anledningar. Mest för att man nu fått en känsla av något av det allra viktigaste man lär sig som människa - Att det ordnar sig. På något sätt. Perspektiv, kan det kallas också.

Och jag har ju en lösning på den där perspektivfrågan...
Vidvinkel äger!

Den sista dagen på sommarlovet har jag mest chillat faktiskt. Det mest produktiva jag åstadkommit är att jag klickat hem lite t-shirts. Och nej, det här ska inte bli en modeblogg, promise. Tänkte bara höra om det är typiskt mig att två av dessa t-shirts har kameror till motiv...?

Har sedan tidigare Kan Dees kameralinne, idag blev det en spinoff på tron att kameror fångar själar från Oddica, och en hyllning till polaroidkameran från Tshirt Store. Sistnämnda eko. Älskar dem! <3

Apropå polaroidkameror så skulle jag egentligen inte vilja säga hej då till dem ännu... Har en här hemma, men har ingen film som funkar, och en googling för något år sedan gav inget napp. Blev dock rejält sugen på det igen, speciellt med tanke på Olof Grinds sköna polarioder från Europa...

Men, jag tror definitivt att polaroidkameran kommer att få upprättelse. Hoppas i alla fall verkligen det...

Surfa ut på vilket forum som helst där det håller till oerfarna fotointresserade, och den här frågan kommer dyka upp. Ofta. Senast hörde jag den dock från min lillasyster, som är 11 och ett halvt. Visserligen mogen för sin ålder med ett häftigt växande fotointresse, men fortfarande 11. Det dröjer nog några år till (om inte annat måste hon få ihop pengar).

Men frågan hade hon fortfarande. "Sen, när jag har råd, vilken systemkamera ska jag köpa? Jag vill ha någon som är bra att fota hästar med." Jag suckade och försökte hitta ett bra sätt att säga vad jag var tvungen att säga.

Jag har vanligtvis två råd när det gäller de som ska köpa sin första systemkamera.

1. Kolla hemma ifall ni har objektiv liggande, från äldre analoga kameror. Kolla vilket märke de har och ifall de passar till någon modern digital systemkamera.
Min läromästare är ett 20-25 år gammalt 35-105mm objektiv, härligt välgjort, som jag var tvungen att köra manuell inställning med för att det skulle fungera. Numera är mitt favoritobjektiv ett fast 24mm f2.8, som var mammas gamla. Det är dock inte lika gammalt, och har automatik. Om jag inte hade köpt Nikon hade jag inte kunnat använda något av dem.

2. Testa, känn, kläm. Det är värdelöst att köpa en kamera och upptäcka att shit, jag får ont i händerna av det här greppet, det är för litet. Eller tvärtom, att man inte når knapparna ordentligt. Det finns olika händer, och det finns olika kamerahus. Se till att hitta något som passar så du inte behöver göra ett dyrt byte senare.

Naturligtvis kan man även tänka på vilket utbud av optik och tillbehör de olika märkena har. De allra flesta kameramärken har ju dock så det räcker och blir över för normalanvändaren, lugnt. Av egen erfarenhet tror jag dessutom att den som köper sin första system kan sväva på moln i många månader med enbart kitobjektivet.

Som svar på min systers efterfrågan om en kamera att fota häst med, så svarade jag att hon nog skulle bli nöjd med vilken systemkamera som helst för det ändamålet. Det som verkligen gör skillnad är hur hon väljer att ta bilden. Det är ju så det är.